Årskrönika för 2007

Så här års trycks små spalter i tidningar där personer på stan blir tillfrågade om vad som var viktigast för dem det gångna året. I DN löd uppmaningen: Beskriv ditt 2007 med tre ord!

Om de frågat mig hade svaret blivit:

relationer människor emellan
förändring
individualism

Eftersom jag har svårt att begränsa mig till tre ord för att beskriva 2007 följer nedan min egen årskrönika.

Agnes årskrönika

1 januari 2007 befann jag mig vid Kinnekulle. Den tredje januari hade jag tvättid. Vardagen under det nya året var igång. Fem veckor i ett vintrigt Stockholm. Djurgården visade upp sin bästa sida en kall söndagspromenad. Fest på söder, konsulter. Smak av något nytt. Visst kan jag tänka mig att bo i Stockholm. Romarklädd i tunnelbanan, lagerkrans och vin i ryggsäcken. Korta besök från Göteborg. Kortedala väntade men bara en månad och sedan hästtransport med säng till Hisingen. Uppehåll, inget bestämt, förutom två månaders tidsram. Hur lång tid behöver man för att komma till insikt om att det som funnits inte längre finns?

Under våren blev det Vetenskapsfestival och några månader fylld med praktiskt organiserande. Jag trivdes som sambandscentral.

Många sena pratsamma nätter på Hisingen. Härlig dans. Ett gemensamt beslut i maj. Ett nioårigt förhållande var nu slutligen beslutat för avslutat.

Jag stannade till med sponsorvolvo utanför Sprängkullsgatan för att lämna in ansökan med fokus på demokrati.

Antagningsenheten och fortsatt mycket jobb. Stadsbesök från Lilla Edet. Göteborg visar sin bästa sida. Härlig sommarutflykt till havet, värme och sol. Midnattsmiddag med Julieta Venegas och sill och potäter. Sommaren verkar ju bli fantastisk.

Antagen! Firande i dagarna två. Midsommarnatt, allvarsamt och fnittrigt prat. Abrupt flytt till Cambridge för Hisingsbo. La vie est absurde!

Tillbaka på Kinnekulle och fundera på fortsättningen. Utgrävning på vind, inredning av stall, utflykt med häst och vagn. Hemma en vecka mitt i sommaren för förberedelser. Måste ju iväg men var? Kamera, ryggsäck, biljetter till Paris. Så får det bli. Ett tips från trevlig antagningskollega och Santiago de Compostela blir nästa mål. 20 dagars vandring inklusive tågtur över la Meseta. Första veckan ont i knä och ben. Små medeltida byar, våningssängar i sovsalar, papas fritas, vin varje kväll. Mycket språk, mycket människor. Motor i ryggen och utan plågor under vandringens andra del. Belgiska bröder, hisnande berg och vyer. El camino duro. Stark och glad. En resa gjord av mig för mig. Människor är fantastiska! Ich weiss das das Portomarín ist. Ich kann Portomarín sehen. De plötsliga tillfälliga mötena. Inga löften, inga gemensamma beslut, bara spontanitet. Glädje. Intåg i Santiago de Compostela. Sjukvårdsväskan måste användas. En östlig kör går förbi. Surrealismen känner inga gränser. Det är en kilometer från målet som en strumpa från Kortedala förvandlas till "the holy sock". El Acuario, vandrarhem med batiktyg i taket och rökelse i luften. Avslutningsmiddag i uppspelt stämning. Ett dygn vid atlantkusten nära jordens ände. Jag kom inte hem som nunna som min bror befarade. Mobilen blev kvar på en bar i en Galicisk by.

Hemma. Det är tomt på Kabbeleksgatan. Jag och min dator är nästan det enda som är kvar. Det kommer mail från Bristol. Way out west. Göteborgsregnet gör mig riktigt blöt när min regnjacka plötsligt ger upp efter 15 år i mitt sällskap. Vattnet, det blöta, gör mig inget. Det är musiken som går in i mig. Träffar mig.

I slutet av augusti inflyttning på en annan blomgata i en helt annan del av staden. Jag och min dator sitter på golvet och skriver mail till Bristol. Bokkassarna är överallt. Turer på landet och i stan på jakt efter möbler. Jag och min svägerska på inhandlingsturer. Mitt nya vardagsliv som doktorand tar vid. Hur går det egentligen till att skriva avhandling? Jag är happy på Facebook. Springer mil efter mil i skogen . Får besök från Bristol i oktober, några tokhärliga dagar. Äter levande havsdjur i Nice. En del traditionellt pluggande med sedvanlig skrivångest. Besöket i Bristol ställs in. Jag åker till Cambridge istället. Rödvinsnätter, yoga och bokhandlar. Vinterfest. Bara statsvetare på Gretas scen. Är det så här att vara doktorand?

Sista skälvande dagarna på året. Under en natt fylld av mate fylls mitt kylskåp med kokosbollar. Besök från Cambridge, te under nattliga samtal. Dansar wienervals med farfar på julafton. Mellandagsjobb. Sen utekväll med favoritfadder.

Och nu sitter jag här och skriver krönika några timmar innan år 2008 tar sin början. Jag ser mig om i rummet. Lagerkransen från romarutstyrseln pryder nu sin plats som enda julpynt i mitt nya hem. Springandet i skogen tog ut sin rätt till slut, jag har fått lite ont i benet. Artiklar som måste läsas ligger i högar. En lapp med handskriven text på engelska ligger på mitt skrivbord: Agnes, Welcome home!

Det mörknar i Kålltorp. Snart är 2007 slut.